Hon skriver bland annat:

I boken kritiseras samhället med utgångspunkt i 14 människor som hamnat i kläm i dagens Sverige. Hartman står ensam bakom kapitel 11, rubricerat Anna och rättvisan, eller varför mediernas granskning är så viktig. Han var med i gruppen runt Anna den där kvällen, som slutade med att hon greps av polis.

Hartmans inlägg kan förstås ses som ett sent inkommet försvar. Men det är samtidigt en intressant och inte så behaglig analys av hur medier jobbar och vilken logik som bidrar till att bygga bilder, i det här fallet av en full och dum sossepamp som är smygrasist, gapig och dessutom slåss!

Att Anna på den tiden var aktiv rugbyspelare och ser stor och stark ut talade inte för hennes sak! Kvinnor ska vara små och väna, annars kan de hälsa hem. Jag känner inte Sjödin, har aldrig ens hälsat på henne. Men det gatlopp hon tvingades till var inte rimligt.

Hartmans genomgång visar hur lite som faktiskt kan styrkas i det mål som blåstes upp som tidernas skandal. Det påstådda beteendet och språkbruket bidrar till karaktärsmordet.

Kommunalarbetaren: ”Medierna har knappast gjort sitt jobb” En post fran boken Vem bryr sig?

ANNA OCH RÄTTVISAN. Idag skriver Mary X Jensen som driver bloggen ”Mina Moderata Karameller” om mediadrev. Mary skriver ett läsvärt inlägg bland annat utifrån de det drev mot moderater som varit den senaste tiden men  kommenterar även kapitlet om Anna och Rättvisan ur boken Vem bryr sig. Mary skriver bland annat:

Thomas Hartman skriver i boken Vem bryr sig sin historia om Anna Sjödins utsatthet när hon var inblandad i fylleskandalen på Crazy Horse. Han var där. Tidningarna var inte nådiga i sin kritik mot henne, all skuld lades där. Hur hon betett sig, vad hon sagt och bilderna på henne där hon såg ut som en flåbuse. Det hela slutade med att hon fick lämna sin post som SSU-ordförande. Thomas H följer upp med en artikel på millan och menar där att det enda man har att göra är att göra en pudel och säga att man har gjort fel. Oavsett vad som hänt. Han väcker också frågan vad som händer om någon för drev utsatt person tar sitt liv? Det är en viktig fråga när dreven kommer igång. Då tappar allt sans och balans.

Jag måste dessvärre medge att jag hängde på lite här och skrattade med och tyckte att det var lite kul. Jag skäms för det idag, extremt korkat och obetänksamt av mig. Hur kunde jag som normalt är en empatisk och eftertänksam person, man kan också se det som etttecken på hur lätt det är att följa med flockbeteendet. Förlåt Anna. Ditt pris var absolut för högt.

Marys inlägg är betydligt längre och väl värt att läsa oavsett om du är politiskt engagerad eller inte. Vi behöver alla fundera över politikens villkor och hur man i dagens ansvarsutkrävande samhälle också kan utkräva ansvar av medias makthavare.

”Jag måste tyvärr medge att jag hängde på…” En post fran boken Vem bryr sig?

Med undantag av några få består de flesta svenska journalister av småfega personer som för det mesta bara vågar vad de vågar efter att någon annan vågat det först. Man går alltid i en ström åt samma håll och det är få som ifrågasätter en story som fått genombrott.  

Mentaliteten är ungefär så här: ”Alla skriver att det var på det viset så det måste ha varit på det viset”.

Just nu är det inte särskilt politiskt korrekt att äventyra Pontus Gustafssons rättssäkerhet genom att hänga ut honom på löpsedlarna, men när Anna Sjödin hängdes ut var det ingen som tyckte att det var fel. De småfega journalisterna som hängde ut Sjödin saknade den där materian som behövs mellan öronen för att konstatera att dessa feta rubriker skulle kunna påverka den rättsliga processen.

”Pontus Gustafsson-fallet påminner om Anna Sjödins krogbråk” En post fran boken Vem bryr sig?

Han skulle bara gå till automaten En post fran boken Vem bryr sig?